Det kom ett vackert brev...

Ett vackert brev med mitt namn textat med vackra bokstäver och med en avsändare jag inte riktigt väntade mig att få några brev ifrån.

Ett vackert brev som jag efter någon minut öppnade och snabbt ögnade igenom för att sedan hamna i någon form av handlingsförlamad chock innan jag började titta mig omkring efter dolda kameror. Det kan omöjligt vara sant. Omöjligt. Eller inte?

Svenska Akademiens svensklärarpris för år 2012 tilldelas bland annat mig. Mig?

Ja, mitt vackra brev är ett brev skickat av Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund där han skriver:

Jag gläder mig att kunna meddela, att du har tilldelats Svenska Akademiens svensklärarpris för år 2012. Priset, som instiftades 1987, tilldelas lärare som genom sin gärning har stimulerat intresset hos unga människor för svenska språket och litteraturen.

Jag läser brevet om och om igen. Tittar på mitt namn. Det står verkligen mitt namn högst upp. Anna Kaya. Jag. Men hur? Varför? Detta kommer sannerligen som en blixt från klar himmel. Till skillnad från när Anne-Marie Körling fick sitt vackra brev visste jag om att priset fanns men jag hade aldrig någonsin en tanke på att den utmärkelsen skulle kunna tillfalla mig. Det förstår jag fortfarande inte och jag vet inte vem som nominerat mig eller varför men jag är så oerhört glad och tacksam. Och rörd.

Tänk att det arbete jag gör syns på fler sätt än att mina elever utvecklar sitt svenska språk. Tänk att mitt arbete, min gärning, sätter sådana spår i världen utanför mitt klassrum att mitt arbete och min insats belönas med ett svensklärarpris. Det är en hisnande känsla. Och ofattbar.

För mig har elevernas lärande och elevernas språkutveckling högsta prioritet och eftersom jag är väldigt övertygad om att språk och kunskap är hänger tätt ihop inser jag att det inte räcker med att "bara" lära sig svenska. Mina elever måste även få tillgång till skolspråket för att kunna nå skolframgång. Skolspråket är ingens modersmål, det är ett språk vi alla måste lära oss och mitt uppdrag är att stötta eleverna in i detta nya språk samtidigt som de lär sig svenska och utvecklar sin kunskap. Det handlar om att tydliggöra textstrukturer, ge språkliga strategier och ge eleverna språkliga modeller att utgå ifrån. Det handlar om gemensam läsning av olika slags litteratur med tillhörande textsamtal. Det handlar om att aldrig lämna en elev ensam i sitt lärande för vi utvecklar vårt språk, och våra kunskaper, tillsammans. Hela tiden. Varenda minut ska vara språkutvecklande, något annat har vi inte råd med, för språket är nyckeln till framgång!

Av hela mitt hjärta tackar jag för denna fantastiska utmärkelse som Svenska Akademiens svensklärarpris är, en utmärkelse jag stolt kommer bära med mig in i min lärarframtid.

Och glöm inte, vi lärare gör skillnad!

Missa inte Symposium 2012 - vilken kompetensutveckling!

Jag sitter och lusläser programmet inför Symposium 2012, den nationella konferens som Nationellt centrum för svenska som andraspråk arrangerar vart tredje år, och slås av hur många intressanta föreläsningar, seminarier och workshops det finns att ta del av under dessa två dagar, 4-5 oktober. Hur ska man kunna välja?

Årets symposium har rubriken Lärarrollen i svenska som andraspråk - om att möta flerspråkiga elever i sin undervisning och en plenarföreläsning som jag tycker verkar väldigt intressant, och aktuell, är den som heter Två svenskämnen – varför så lika? I den föreläsningen kommer Anna Österlund, undervisningsråd på Skolverket och Lena Sjöqvist, universitetsadjunkt på Nationellt centrum för svenska som andraspråk, samtala om en del frågor som fortfarande diskuteras efter ett år med de nya styrdokumenten:

• Hur synliggöra skillnaderna mellan kursplanerna i svenska och svenska som andraspråk?
• Vilka elever ska läsa svenska som andraspråk?
• Hur kan man organisera undervisningen?
• Vilken lärarbehörighet krävs?

Väldigt viktiga frågor att lyfta och diskutera och viktigt för många av oss att ta del av.

Ett seminarium som jag gärna deltar i heter Modellklass – Hur arbetar man på ett effektivt sätt för att uppnå ökad måluppfyllelse för elever med annat modersmål än svenska? Där kommer skolledare och lärare från Dammhagskolan i Landskrona att berätta om deras arbete med modellklasser. En modell som utgår från fem framgångsfaktorer inspirerade av Tomas & Collier: sociokulturell stödjande miljö, höga förväntningar, föräldrasamverkan, modersmålsundervisning/studiehandledning och svenska som andraspråk. Rektor, klassansvarig, modersmålslärare, specialpedagog och sva-lärare kommer också att berätta om hur de kartlagt eleverna, analyserat deras resultat och vilka insatser de gjort för att öka måluppfyllelsen. 

En av lärarna på Dammhagskolan, Jessica Hyrefelt, pratar mer om detta i URs program Lärarrummet (inloggning via AV-central eller UR acess krävs) och jag tror de är på helt rätt väg. Man kan också läsa om Dammhagskolans modellklass på Landskronas webbplats om ni vill veta mer.

En annan föreläsning som jag tror kan väcka en del nyttiga frågor och tankar är föreläsningen med René León Rosales som skrivit avhandlingen Vid framtidens hitersta gräns: Om maskulina elevpositioner i en multietnisk skola. Han har döpt föreläsningen till Kategoriseringar, identiteter och språk och kommer bland annat lyfta frågan på vilka sätt en kategori som ”elever/studerande med utländsk bakgrund” är med om att socialt skapa skillnad mellan olika individer. Föreläsningen kommer också presentera en problematiserande diskussion av relationen mellan sätt att kategorisera individer och grupper av individer och deras egna identifikationer, samt hur språk utgör en aspekt av hur sociala hierarkier återskapas i skolan och på andra platser i samhället. Väldigt intressant, eller hur? Vill du läsa mer om René León Rosales kan du läsa om honom och hans avhandling i Lärarnas Nyheter eller kanske denna intressanta artikel om att det är svårt att vara en idealelev i förorten.

Det här med ökad måluppfyllelse är av yttersta vikt och därför kommer det bli intressant att få lyssna på två skolledare, Claes Ehrnebo och Annika Sjölund, från Änggårdsskolan i Linköping när de berättar om hur de aktivt satsat på ett språkutvecklande arbetssätt. Seminariet heter Språkutvecklande arbetssätt ur ett skolledarperspektiv och de kommer att beskriva Änggårdsskolans process med att få all personal att arbeta språkutvecklande i alla ämnen. De startade i liten skala 2007 och de kommer beskriva de utmaningar som de som skolledare har och har haft att bemästra. Vilka är deras framgångsfaktorer och vilka fallgropar hade de gärna hoppat över?

Detta som jag skrivit om nu är bara ett litet smakprov på vad som erbjuds under "barn- och ungdomsspåret" på Symposium 2012, vill du läsa alla presentationer i workshop- och seminarieprogrammet med barn och ungdomsinriktning kan du ladda ner det som .pdf-fil. Det finns även presentationer för workshoppar och seminarier i "vuxenspåret" och även ett program för de plenarföreläsningar som är gemensamma för alla.

Är du skolledare och läser detta ber jag dig skicka någon lärare från din skola till Symposium 2012 eller ännu hellre, ta med dig en eller flera så ni kan diskutera vidare på hemmaplan efteråt. Det kan framstå som dyrt men är väl värt pengarna. Dessutom är det fortfarande 1000 kr billigare ett tag till, i början av juni höjs priserna. Anmäler er gör ni på denna sida.

Är du lärare som undervisar flerspråkiga elever eller kanske lärare i svenska som andraspråk så hoppas jag att vi ses 4-5 oktober på Stockholms universitet!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Symposium 2012, Nationellt centrum för svenska som andraspråk, kompetensutveckling, konferens, språkutveckling,

Central mottagning av nyanlända elever eller inte?

För några dagar sedan skrev jag om det reformpaket mot segregation i skolan som regeringen nyligen presenterade och under presskonferensen framgick det tydligt att undervisning för nyanlända elever i svensk skola inte fungerar som den borde. Men frågan är hur man ska organisera detta på allra bästa sätt? När det gäller undervisning av nyanlända finns det en mängd olika sätt att organisera detta på. För det första kan man välja att låta eleverna integreras i sin ordinarie klass redan från början och har man rätt resurser och rätt stöd kan detta vara en lyckad väg att gå vilket vi kan läsa om i Skollyftet-inlägget om Nibbleskolan.

Det är dock inte alla skolor och huvudmän som anser att det är den bästa vägen för att nyanlända elever ska lyckas på allra bästa sätt, och det är inte heller alla lärare som anser att de kompetensmässigt klarar av att få in nyanlända i sina klasser. Många kommuner, likt min egen, har valt att ha förberedelseklasser för nyanlända elever i alla årskurser och på så sätt kunna samla resurserna och ge eleverna det stöd de behöver. Just förberedelseklasser får ofta stark kritik för att det lätt blir att eleverna stannar kvar för länge i dessa klasser där språkstimulansen är minimal eftersom ingen av eleverna talar svenska. Man menar också att förberedelseklasser är segregerande och att eleverna inte integreras i den ordinarie skolan. Det riktas också stark kritik för att eleverna inte får undervisning i alla ämnen och för att eleverna ofta stannar upp i sin kunskapsutveckling eftersom fokus ligger på att tillägna sig svenska. Det riktas också kritik mot att huvudmän placerar nyanlända elever slentrianmässigt i förberedelseklasser utan att först kartlägga elevens kunskaper för att kunna göra en individuell bedömning av vilken typ av undervisning som skulle passa just den eleven bäst. Nihad Bunar har undersökt detta med förberedelseklasser och undervisning av nyanlända och är kritisk till förberedelseklasser, vilket även biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni är. Om Nihad Bunar och hans arbete med Nyanlända och lärande har jag även skrivit tidigare.

Så. Om man som huvudman inte tycker att förberedelseklasser är ett alternativ och man trots det inte anser att direktplacering i klass är det optimala, vad gör man då? Man kanske gör så som Malmö stad, Botkyrka kommun och Stockholms stad planerar att göra. Införa centrala mottagningsenheter för nyanlända elever där elevernas kunskaper ska kartläggas och elevernas behov identifieras så det blir lättare att göra en korrekt placering av eleverna.

Vad säger Nihad Bunar om detta med centrala mottagningsenheter kan  man då fråga sig. Är det en framkomlig väg att gå för ökad skolfram gång för nyanlända elever? När det gäller den planerade mottagningsskolan i Malmö säger Nihad Bunar så här:

Detta handlar om tjänstemän som har suttit och brainstormat kring de här förslagen och inte byggt det här på vetenskaplig grund. Det står i skollagen att verksamheten ska byggas ut­ifrån forskning och det gör inte den här mottagningsskolan. Det finns ingen forskning som säger att det är bra att ha mottagningsskola, säger Nihad Bunar, professor i barn- och ungdomsvetenskap.

Inte heller mottagningsskolor är alltså den perfekta vägen att vandra. Vad återstår då? Kanske att bussa de nyanlända eleverna till en skola i kommunen där det pratas mer svenska som de pratar om i Botkyrka är ett alternativ? Ett alternativ som kanske låter bra men som kan vara svårare än man tror eftersom det krävs en enorm kompetenshöjning hos skolledare och lärare i de skolor som inte har erfarenhet av att undervisa flerspråkiga och/eller nyanlända elever. Det ska bli intressant att få följa utvecklingen i Botkyrka kommun och de andra kommuner som väljer att titta över sin organisation av undervisning för nyanlända. Och det ska bli väldigt intressant att ta del av deras utvärderingar efteråt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om nyanlända elever, Nyamko Sabuni, Nihad Bunar, central mottagningsenhet, mottagningsskola

Utmaning - Lärartycket 7

Bloggstafetten Lärartycket pågår för fullt. En stafett där jag skriver det sjunde inlägget och tar över stafettpinnen efter Petter Bergenstråhle som skriver om glädje, en mycket viktigt beståndsdel i det som rör vårt yrke och våra elevers lärande.

Jag väljer utmaning för att beskriva min lärarvärld. Varje dag är en utmaning för mig som lärare, en utmaning att kunna lyckas med att utmana varenda en av mina elever. Utmana dem att lära lite till, utvecklas lite mer och vilja lite mer. Det är en utmaning att inspirera och influera. Och få eleverna att inspirera och influera varandra. Det är en utmaning att kunna ställa de rätta frågorna och få eleverna att kunna ställa de rätta frågorna till sig själva, till mig och till varandra. "Om inte eleverna kan ge dig bra svar på dina frågor är det inte fel på elevernas svar utan sättet du ställde frågan på och förarbetet du gjorde innan frågan ställdes", sa David Rose på en föreläsning om Reading to Learn häromdagen. Det stämmer så väl, för det är en utmaning att planera och utföra sin undervisning på ett sätt där alla känner att de lyckas och där alla känner att de utmanas på just sin nivå.

Det är en utmaning att lära och att utvecklas och att vara lärare är att ständigt utvecklas och utmana sig själv. Det jag gjorde igår fungerar inte idag. Det upplägget jag har i en klass fungerar inte alltid i en annan. De kunskaper och förmågor jag har idag räcker inte imorgon. Att vara lärare är att ständigt lära.

Det ska vara en utmaning att gå i skolan. Att vara elev i skolan. Att lära i skolan. Att arbeta i skolan. Skolan som institution ska vara utmanande och i ständig utveckling, vilket den är om vi vill att den ska vara det. För det är vi som är skolan. Vi lärare och alla våra elever som ständigt utmanar oss själva och som möter nya utmaningar varje dag.

Att vara lärare är en utmaning. En fantastiskt viktig och rolig utmaning. En utmaning som gör skillnad för mig, för mina elever och för hela vårt samhälle.

Nu lämnar jag över stafettpinnen till min före detta kollega och en stor inspirationskälla, Karin Nygårds.

/Anna Kaya - lärare för nyanlända åk 1-6

Introduktionsprogrammet - en ocean

Jag vet att flera av er som läser min blogg arbetar på introduktionsprogrammet, kanske framförallt med språkintroduktion, och flera av er har hört av er med frågor som rör alltifrån organisation och styrdokument till undervisning och bedömning. Jag vet att flera av er har uttryckt behov av att hitta andra som brottas med samma frågor för att tillsammans kunna diskutera och bolla tankar med varandra.

En lärare, Anna-Maria Johansson från Nacka Gymnasium, har valt att göra verklighet av denna önskan om nätverkande. Hon har bland annat startat en facebook-grupp som heter Introduktionsprogrammet och det är väl ett initiativ väl värt att sprida?

Tittar man noga när man klickar sig in i den facebook-gruppen ser man att hon har valt en ocean som bild. En ocean, tänker ni nu. En ocean? Det finns en förklaring och den ger hon själv i denna intervju som Per Falk har gjort. En intervju där de samtalar om vad introduktionsprogrammet är och hur de arbetar. Kolla in denna lilla film och sprid den sedan till alla du känner som arbetar på introduktionsprogrammet.

Är jag kanske behörig trots allt?

Jag fick en kommentar med ett tips om att Skolverket numera låter meddela att jag (och många fler) troligtvis blir behöriga att undervisa i ämnet svenska som andraspråk i årskurs 4-6 trots allt.

För dig som inte vet vad jag pratar om rekommenderar jag dig att läsa mitt inlägg Jag är inte behörig så får du lite bakgrund att utgå ifrån.

Nu kan man läsa så här på Skolverkets hemsida:

Vilka behörighetskrav gäller för svenska som andraspråk i grundskolan?

Behörighet i svenska som andraspråk ges om lärarexamen är avsedd för undervisning i ämnet. Behörighet i svenska som andraspråk ges också till den som har behörighet att undervisa i svenska i någon av årskurserna 1-3. Till exempel får en lärare med behörighet att undervisa i svenska i årskurs 1-7 behörighet i svenska som andraspråk i 1-3.
Den som önskar komplettera sin behörighet utöver examen för att få undervisa i svenska som andraspråk i årskurs 1-3 måste antingen läsa 15 högskolepoäng i svenska som andraspråk eller 30 högskolepoäng i svenska för att bli behörig i ämnet.

Den som önskar komplettera sin behörighet utöver examen för att få undervisa i svenska som andraspråk i årskurs 4-6 måste läsa 30 högskolepoäng i svenska som andraspråk för att bli behörig i ämnet. En lärare som har en behörighetsgivande examen som endast är avsedd för undervisning i årskurs 1-3, t.ex. lågstadielärare, måste också uppfylla kraven i behörighetsförordningens 2 kap. 7 § som anger att det krävs 30 högskolepoäng vardera i ämnena svenska, engelska och matematik för att bli behörig att undervisa i årskurs 4-6

Den som önskar komplettera sin behörighet utöver examen för att få undervisa i svenska som andraspråk i årskurs 7-9 måste läsa 45 högskolepoäng i svenska som andraspråk för att bli behörig i ämnet.

Det verkar onekligen som att förordningen är förändrad eftersom denna, för mig väldigt betydelsefulla mening, numera saknas:

I dagsläget är det endast lärare med ämnesbehörighet i åk 7-9 som kan komplettera sin behörighet med svenska som andraspråk och bli behöriga att undervisa i åk 4-6.

Hoppfullt måste jag säga men än så länge lyser min lärarlegitimation med sin frånvaro.

Regeringen lyfter viktiga frågor för att fler elever ska nå skolframgång

Den som följt min blogg sedan jag började blogga vet att det finns en fråga som fick mig att börja blogga från första början. Nämligen den om att jämföra skolresultat och hur orättvis en sådan jämförelse ofta kan vara.

Jag har länge sagt att det mest rättvisa vore att helt enkelt räkna bort prov- och betygsresultaten för sent anlända elever och i ett inlägg om nyanlända och betyg länkar jag till en debattartikel i SvD skriven av Dan Gaversjö där han tar upp samma fråga. Att det är ett systemfel bakom betygsstatistiken. Det är inte ofta man lyfter dessa viktiga frågor men nu verkar det bli ändring på detta. Idag meddelade regeringen att Skolverket ska få i uppdrag att redovisa prov- och betygsstatistik där resultat från elever som gått fyra år eller mindre i svensk skola ska exkluderas. Äntligen, kan jag tycka. Varför tog det så många år att genomföra något så, i mina ögon, enkelt?

När jag häromdagen fick höra att regeringen kallade till presskonferens om ett reformpaket mot segregation i skolan blev jag väldigt nyfiken. Jag vågade inte bli hoppfull men redan under presskonferensens första minutrar började jag förstå att regeringen faktiskt börjar inse hur det ligger till. "Vi lyckas helt enkelt för dåligt med utlandsfödda elever", säger Erik Ullenhag när han visar upp en graf där man synliggör denna elevgrupps sjunkande resultat. "Vi har ungefär 70 000 elever i den svenska skolan som är födda utomlands, vilket motsvarar 1o % av eleverna i skolan. Endast 63 % av dem nådde gymnasiebehörighet 2010."

Erik Ullenhag säger att "vi behöver grunna noga på hur vi möter nyanlända elever i skolan" och Jan Björklund fortsätter med att tydliggöra att "den svenska skolan och den svenska läroplanen är i grunden uppbyggd på att de som går i svensk skola går i nio år i grundskolan, man går från början till slut. Dessutom bygger den på att man har svenska som sitt modersmål."

Detta är självklarheter men det är långt ifrån självklart för alla oss som undervisar elever som har ett annat modersmål och/eller är födda i ett annat land än Sverige. Vi funderar ofta över om det alltid är så att eleverna ska anpassa sig till styrdokumenten och den svenska skolan eller om det kanske kan vara så att styrdokumenten och skolan också behöver anpassas utifrån de elever man har. Den svenska skolan är inte anpassad till nyanlända eller sent anlända elever och Jan Björklund menar att den stora förändring som skett de senaste 10-15 åren handlar om att invandrare förut hade "hyfsad utbildningsbakgrund" vilket inte längre är fallet och "den förändring vi nu ser i invandringens karaktär utmanar det svenska skolsystemet och det är därför vi ser de resultat som redovisas i olika rapporter".

När regeringen säger att vi måste vidta åtgärder för att dessa elever ska få en chans att nå skolframgång blir jag hoppfull. Det behövs en rejäl utredning av hur svenska som andraspråksundervisningen organiseras och fungerar. Det behövs en utredning som en gång för alla tar ställning i frågan om svenska som andraspråk ska vara ett eget ämne likställt med svenska eller om det ska vara ett ämne för nybörjare i svenska språket. Det behövs en rejäl utredning som talar om för oss hur organisationen av undervisning för nyanlända fungerar allra bäst. Att utreda behörighetsfrågan för lärare i svenska som andraspråk är även det väldigt viktigt. Ni som följer min blogg vet hur jag blivit "obehörig" trots att jag borde vara tillräckligt behörig.

Jag blir hoppfull när Jan Björklund säger att de sent anlända eleverna behöver mer undervisningstid, många gånger har dessa elever anpassad skolgång med mindre undervisningstid än andra och det är kontraproduktivt. Om förlängd skolplikt till 18 år för nyanlända elever är ett bra sätt att ge fler elever chans att nå skolframgång kan jag inte uttala mig om men tycker det är bra att saken utreds. Dessutom kan jag tänka mig att en förlängd grundskola för nyanlända elever kan avlasta för språkintroduktion i gymnasieskolan.

Jag blir också hoppfull när Nyamko Sabuni talar om vikten av ett bra och tydligt kartläggningsmaterial för att ta reda på vilka kunskaper de nyanlända eleverna har med sig när de börjar i den svenska skolan. Vi som har erfarenhet av kartläggningsmaterial vet att ett bra och tydligt kartläggningsmaterial tar oerhört lång tid att ta fram och utföra. Dessutom kräver det för det mesta en väldigt kompetent modersmålslärare som har tid och resurser att samarbeta med läraren för att genomföra denna kartläggning. För varje elev. Detta undrar jag om Nyamko Sabuni är insatt i. Finns denna tid? Finns dessa resurser? Ska regeringen se till att dessa resurser ges?

Jag kan ställa mig något frågande till att nyanlända elever som bedöms vara på en betydligt lägre nivå än sin åldersgrupp ska placeras i de lägre årskurserna, vilket Nyamko Sabuni pratar om i presskonferensen. Jag kan tänka mig att det finns en mängd sociala aspekter på detta som jag hoppas att utredaren kommer ta hänsyn till. Så länge vi har en svensk skola där eleverna placeras i en årskurs utifrån ålder kommer det vara svårt att placera betydligt äldre elever i lägre årskurser.

Nyamko Sabuni säger också att vi behöver ett "LUS-system" för att kunna mäta elevernas kunskapsutveckling i svenska. LUS står för läsutvecklingsschema och är ett verktyg för att kartlägga och följa upp elevers läsutveckling. Jag ställer mig lite frågande till Nyamko Sabunis uttalande om LUS, mig veterligen är det inget som jämförs på nationell nivå, men jag välkomnar ett system för att mäta och kartlägga nyanlända elevers kunskapsutveckling i svenska språket. De diagnos- och bedömningsmaterial vi har, t ex Nya språket lyfter eller bedömningsanvisningar till nationella proven i svenska som andraspråk är inte anpassade till nyanlända elever. Det är inte heller kursplanen i svenska som andraspråk. Jag har tidigare skrivit om Europeisk språkportfolio som jag använder som kartläggningsmaterial när eleverna befinner sig på nybörjarstadiet i svenska språket. Jag vet att många lärare brottas med dessa frågor, Linda O skriver bland annat om detta i inlägget "Vägen till ett språk är lång" och jag ser verkligen fram emot ett system som underlättar både för eleverna och för oss lärare.

Att Skolverket får i uppdrag att se till att sprida kunskap om språkutveckling i förskolan ser jag som väldigt positivt och jag vet att det är en efterlängtad reform och något som kommer gynna barnen när de sedan börjar skolan. Förskolans roll att språksocialisera barnen in i skolspråket är oerhört viktig för framtida skolframgång.

Att Nyamko Sabuni säger "svenska 2" i presskonferensen och att Jan Björklund säger "specialundervisning" när han pratar om undervisning för nyanlända väljer jag att bortse från idag. Men jag har stor lust att maila över mitt inlägg Svenska 2 ska i graven gå till dem båda. Så kanske de väljer att formulera sig annorlunda nästa gång.

Det händer mycket inom vårt ämnesområde nu och om ni vill hålla er uppdaterade tycker jag att ni ska hålla koll på Nationellt centrum för svenska som andraspråk som ni även kan följa på facebook och twitter.

På NCs webbplats hittar du också länkar till regeringens presskonferens och pressmeddelande gällande reformpaketet mot segregation i skolan.

Fler artiklar i ämnet: Lärarnas Nyheter, Rapport om reformpaketet, Rapport om Fridolins kommentar, SvD, DN.se, Ekot

Läs också Linda från Ordklyverier när hon leker expert, Hülyas tankar om reformpaketet och Rektor T:s inlägg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Nyamko Sabuni, Björklund, Erik Ullenhag, regeringen, reformpaket mot segregation, svenska som andraspråk, kartläggning, bedömning,